Idag skriver Elisabeth Sandlund en väldigt bra artikel (som oftast) i tidningen Dagen med titeln "Säg adjö till partipolitiken". Läs och begrunda!

Jag tycker det är märkligt att det skall vara så svårt för de politiska partierna att förstå varför de bör dra sig ur kyrkovalet. Det pratas om att man inte vill ha en kyrka styrd av "eliten" och att man som politiskt parti vill "ta ansvar för Svenska kyrkan" och att man "inte vill lämna fältet fritt för extremister".

Min fråga är inte så mycket vad man menar, för det vet jag och det är inte några speciellt intelligenta argument, utan det framgår väldigt tydligt att det egentligen handlar om makt. Nej, min största fundering är snarare hur de själva skulle reagera om man ville komma in i deras partistyrelser, arbetarkommuner och riksting utan att dela partiernas grundläggande värderingar?

För mig är det självklart att jag inte engagerar mig i en förening om jag inte delar dess grundläggande värderingar och vill jobba tillsammans med andra medlemmar mot samma mål.

Själv kan jag komma på ett stort antal föreningar som jag tycker har (för) stort inflytande i samhället och som jag egentligen skulle vilja vara med och styra över. Problemet är att jag inte skulle vara speciellt välkommen, eftersom jag främst skulle vilja vara med för att förändra deras grundläggande ideologier och målsättningar. Exempel: Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Republikanska föreningen, Humanisterna.

När det gäller Svenska kyrkan är det däremot inga problem, har jag bara rätt partimedlemskap kan jag sitta med och bestämma utan att tro på Gud, utan att tro på Bibeln och utan att någonsin deltaga i verksamheten jag är med och bestämmer över.

Det går inte ihop.

Men ja, det finns många kandidater för de politiska partierna som har ett genuint intresse och är med för att de kan läsa med i trosbekännelsen utan att skämmas. Även om jag inte delar deras syn på teologin (eller kanske brist på teologi?) så kan jag förstå att de har hjärtat med i sitt engagemang, men då borde de engagera sig i en fri nomineringsgrupp!

När jag hör kandidater från vissa partier prata så kan jag för det mesta direkt placera dem i en av de partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna. FiSk, C, S och M kan lika gärna gå ihop med Öppen kyrka medan Kd och enskilda kandidater inom M passar bra ihop med FRIMODIG KYRKA.

(De som förr stod på moderata valsedlar och hade en mer värdegrundad moderat ideologi (jag själv till exempel) kan nu hittas inom Posk och FRIMODIG KYRKA, medan dagens moderater lika gärna skulle kunna kandidera för Öppen kyrka.)

Varför gör de då inte det, lämnar partierna och går med i en fri nomineringsgrupp?

Jo, för att då måste de engagera sig mer för att bli valda och kan inte glida in med hjälp av lojala partimedlemmars och -sympatisörers röster. Dessutom är det en fin merit att ha en kyrkomötesplats när det är dags för nomineringar och provval inför nästa års allmänna val.

Befria kyrkan från politiken!